Och så tänkte jag fortsätta i datorspelens värld och till och med på FPS:arnas heliga slätter. I förra inlägget skrev jag lite om Rainbow Six Vegas och hur mycket ett bra ”styrsystem” i ett spel kan göra skillnad. Nu tänkte jag skriva lite om två spel i en och samma serie; Brothers in Arms. Jag skulle vilja skriva om alla tre spel i trilogin, men eftersom jag aldrig spelat den tredje delen; Hell’s Highway, så låter jag bli. Första, Road to Hill 30, och andra, Earned in Blood, delen är spelmässigt sätt väldigt identiska.

Tom Clancy’s Rainbow Six-serien är erkännt en av de bästa taktiska FPS-spelserierna som finns. Tredje delen, Raven Shield, blev en stor succé och efterföljdes av Lockdown varefter Ubisoft höll en paus. Sen slog de till stort med femte seriedelen Vegas som dessutom fick en uppföljare, Vegas 2, för nåt år sedan.

Jag är en brädspels entusiast, javisst. Jag föredrar för det mesta analogt över digitalt, men jag kan inte undgå från att underhålla mig med lite datorspel med jämna mellanrum – speciellt som jag ganska så långtföddes vid den klassiska C64:an och sedan växte upp med en Amiga 500. Det så kallade digitala spelande har dock tidigare hållit sig relativt långt i bakgrunden, mest på grund av några simpla orsaker…