En av idéerna jag hade när jag för lääänge sedan (läs: några veckor sedan) började med CivKom betraktar var att skriva hur det kändes och vad som försigår, vilket i längden leder till att man får ta tillbaka vissa skrivna meningar – men det var idéen och jag håller fast vid den. Skulle jag alltid sönderanalysera allt och låta tankarna samt känslorna växa och gro, så vore det sist och slutligen ganska poänglöst.

Tredje dagen börjar lida mot sitt slut. Vänster fot krampar ännu lite, men nu har jag börjat ta ibuprofen för att dämpa smärtan, så jag vet inte riktigt om det blivit bättre eller om det bara är bedövat. Men det är en rätt så bra dag annars; igår skickade jag en ansökan per e-post åt Sjundeå Svenska Skola angående civiltjänstgöringsplats hos dem och idag ringde jag till deras kontaktperson. Jag fick ett väldigt varmt och vänligt bemötande över telefonvågorna och det ser ut att ljusna på arbetstjänst-punkten. Hoppeligen så får jag den slutliga bekräftelsen så snabbt som möjligt och då behöver jag inte fundera så mycket mera, utan göra det jag är bäst på; bara arbeta på så bra jag kan.

Fotkrampen har blivit aningen värre. Jag blir mer och mer säker på att det handlar om fuktiga strumpor och kallt golv – måste definitivt komma ihåg att ta med sockor till nästa vecka, och kanske ett par innesandaler också. Konstigt nog så är det endast vänster fot som krampar, men det har väl ingen skillnad – värker det så värker det. Isbucklorna över gården gör inte det heller smärtfriare och promendera, speciellt när man har tunnbottnade skor.