Pannsoppa och ärtkaka – eller hur var det?

Fjärde dagen lider mot sitt slut, sakta men säkert. Tiden börjar dock gå aningen snabbare känns det som, kanske börjar man vänja sig vid rytmen eller sen är det nåt helt annat. Trots det så känns det lite jävligt att veta att det är tre veckor till av detta, men kanske tidens fart ökar exponentiellt och de tre följande veckorna bara susar förbi. Hoppeligen så, min arbetsmoral börjar tycka att den här lugna och stillsamma takten är allt för långsam och jag skulle bara vilja få börja arbeta som den arbetsmyra jag är.