Soccero är en finlänsk produkt. Designat av Jarmo Kuitunen och Martti Ojalainen och utgivet av deras företag Soccero Ltd. Finland tillsammans med förlaget Peliko. Spelet är utgivet 2007, normallängden på en match är 2 x 20 minuter (dock är tiden valfri och enligt regelboken så skall officiella matcher spelas som 2 x 45 minuter) och för två spelare.

Jag är finlandssvensk. Båda min föräldrar är/var svenskspråkiga, hela min skolgång gick på svenska och procentuellt så är de finskaspråkiga en bråkdel av min vänskapskrets. Min finska var rutten hela vägen genom grundskolan och gymnasiet och jag lärde mig först någonslags vettig finska när jag börja jobba på en helt finskspråkig arbetsplats. Jag bor i en kommun som ligger under Svenska Folkpartiets (SFP) fascistiska styre och jag har t.o.m. jobbat för Folkhälsan. Jag vet inte om jag kan understryka mer hur starkt finlandssvensk min grund är.

Jag har en viss förkärlek för kortspel, speciellt stick-kortspel, och har därför skaffat en hel del såna. Sticheln hör till den kategorin av stickkortspel som är lite annorlunda och samtidigt hör till adeln av kategorin. Det är designat av Klaus Palesch, är för 3 – 8 spelare och tar ungefär 45 minuter att spela. Sticheln är ett dubbeleggat svärd; samtidigt som det är väldigt analytiskt då alla kort är i spel och man själv väljer vad man får minuspoäng för, så gör trumfsystemet det till väldigt kaotiskt. Man tror att man har kontroll, men egentligen kan man bara försöka knipa fast i den med ring- och lillfingret.

Wizard är en version av ett urgammalt stick-kortspel som finns i massvis varianter och säkerligen har tusentals olika namn. Man kan spela de flesta varianter med en traditionell kortlek och detta är grunden till en handfull kortspel, så som t.ex. Stefan Dorras Die Sieben Siegel. Spelet är designat av Ken Fisher, är för 3 – 6 spelare och tar lite på en timme att spela. Wizard är klassiskt och gudfadern till en stor hop stick-kortspel. Den stora frågan blir väl ifall trollkarl- och narrkorten ger tillräckligt till spelet för att det skall vara tillräckligt för att inte spela det med en vanlig kortlek. I mitt tycke så är det definitivt det.

Jag hör till den grupp av människor, ibland kallade teknologibögar, som försvarar modern teknologi och den nytta som de bringar oss. Facebook och allt annat som hör till internet, mobiltelefoner och bandande digiboxar är allt sådant som jag ser på som goda ting, men inget här på jorden är positivt om man missköter det och använder det på fel sätt och till fel ändamål.

Det finns en legend om ett gäng pirater som år 1672 lyckades fly piraternas Alcatraz – fängelset i Cartagena. Av detta tema har designern Leo Colovini gjort ett rätt så abstrakt brädspel som är för 2 – 5 spelare och tar runt 45 minuter att spela.

Många av mina vänner och bekanta säger, efter att ha spelat Villa Paletti första gången, att det känns som Jenga, men är några atmosfärer högre när det kommer till spelbarhet och rolighetsfaktor. De flesta av dem vägrar dessutom spela Jenga efter att ha tagit några rundor till av Villa Paletti – och då är detta människor som fnyst när jag sagt att jag skall lära dem ett spel som är i stil med Jenga, men mycket bättre. Spelet är designat av Bill Payne, är för 2 – 4 spelare och utgivet av tyska Zoch Verlag.

Själv känner jag kanske inte så många människor. Min vänskapskrets är rätt så liten, men det har alltid varit ett medvetet beslut. Jag lägger hellre en massa tid på de allra närmaste – de vänner som jag älskar. Hellre så än att skapa en hel massa kontakter, men mista allt det som kommer med den närmaste av vänskap.

Chez Goth är en självständig fortsättningsdel på Steve Jackson Games ‘Chez Geek’. Detta betyder att det grundar sig på det tidigare spelets regler och system, men har ett nytt tema och kan spelas som ett spel i sig, eller sedan kombineras med de flesta av Chez-spelen. Temat i spelet torde inte vara ett mysterium när det gäller detta spel och det var även därför fästmön Linda hade räddat det från Fantasiapelits hyllor i Åbo. Spelet är designat av Steve Jackson och publicerat av hans förlag Steve Jackson Games. Det är ett kortspel som kan spelas med 2 – 5 spelare och tar ungefär en halvtimme att dra sig genom.

Conquest of the Empire är designat av Lawrence H. Harris, Martin Wallace och Glenn Drover och är publicerat av Eagle Games. Det är för 2 – 6 spelare och tar runt tre timmar att spela. Det är ett något så när legendariskt spel från 1984 designat av Harris. Eagle Games bestämde sig för att publicera en ny version. Legendariske designern Martin Wallace hade redan gjort en grund till det nya spelet, som sedan Glenn Drover slutförde. Så vi har några stora designers bakom spelet och det är dessutom Eagle Games som är publicerare vilket betyder ett vackert spel med fina komponenter och mycket plast, något som jag personligen tycker mycket om. Conquest of the Empire innehåller två spel; grundspelet av Harris från 1984 och den nya versionen av Drover och Wallace. Denna recension behandlar endast Harris original.