Vietcong (både första och andra) har jag i spelhyllan och tycker själv att de båda hör till mina favoriter i FPS:ar. Enda som stör med Vietcong (skall nog skriva om det också) är att spawnpunkterna blir så långt bak att man får springa oändliga vägar emellanåt för att komma tillbaka (i coop-mode alltså). Det som gjorde Vietcong en favorit hos mig var tre saker; 1) en otrolig spelkänsla med sumpmarker, träsk och ösregn, 2) spelsystemet där man kan gömma sig bakom olika föremål och skjuta från skydd (lite R6 Vegas-stil), och 3) fiendens AI – Vietcong är ett av de få FPS-krigsspelen där AI:n faktiskt retrettärar och flankar.

Line of Sight: Vietnam är också ett otroligt bra Vietnam-spel, men tyvärr så har jag haft lite problem med det, av nån orsak, sen jag bytte dator. Skall just ta och prova Conflict: Vietnam med Mosse, så man får se vad det lovar.

För min del har FPS:arna oftast haft två faktorer som får mig att spela dom; storyn och omgivningen. Nå okej, grafiken är ju nog en viktig del, tror att tidens tand har bitit ganska hårt på Wolfenstein 3D. Mats nämnde t.ex. System Shock, som jag nog anser att är snäppet högre upp på kvalitetsskalan, skulle nästan hellre kalla det för ett äventyrsspel in first person. Till samma grupp hör BioShock (som jag för tillfället faktiskt plogar igenom), Deus Ex, Half Life-sagan och t.om det hypade Doom 3. Det som är gemensamt för alla dom är en stark, levande omgivning och en storyline som tar tag om, ruskar om och håller fast spelaren ända till slutet. Man vill se hur det hela slutar, och om man dessutom har möjlighet att göra egna val på vägen, vad är bättre än det..

WW2-shootersarna är ju nog en annan kategori som man i tiderna diggade skarpt, kanske därför att då Medal of Honor och Brothers in Arms kom ut på PC, var det ett nytt och fräscht tema (BiB kom senare än MoH, men hade nya spelegenskaper). Numera börjar andra världskriget vara ganska så slutkört, och t.ex. ett välgjort Vietnam-spel skulle nog göra susen (Vietkong bet nämligen inte riktigt på mig).

Road to Hill 30 var nog ett av de bättre FPS till PS2 som jag spelade, och tyckte att den var annorlunda WII FPS, än från t.ex. Medal of Honor serien.

”Då var det ju klart att brödrakärleken tog över och vi lurade honom in i samma träsk… på en sekund… med ett spel; Tom Clancy’s Rainbow Six Vegas.” – Men HÄR har jag sålt min själ. Har alltemellan prövat olika FPS-spel genom åren (Wolfenstein, DOOM, System Shock, Red Faction) och om man inte tänker på Ataris gamla Star Wars-spelautomater i EKA-market i Åbo någongång i mitten av 80-talet har jag aldrig gillat dem speciellt mycket. Co-op + dagens grafik/ljud/hastighet/spelkänsla har fått mig att ändra inställning helt. Men orkar ännu inte spela ensam, så co-op är alltså den kritiska faktorn.

Tally ho, hoppas någon nappar på!