Utöver att Claustrophobia har ett fantasytema vilket brukar fungera bra med Linda så var det dessutom ett två-spelars spel, vilket är ganska ovanligt då det gäller ”dungeoncrawlers”. Ofta känns det lite onödigt att ta tiden att plocka fram Descent: Journeys in the Dark då jag och Linda vill spela tillsammans, så detta kunde vara det spelet som vi skulle spela istället. Dessutom så kommer spelet med färdigt målade, väldigt stiliga, miniatyrer och med tanke på hur mycket Linda har att måla med Descent-miniatyrerna så anade jag att det skulle vara välkommet.

Spelet heter alltså Rush n’ Crush och är designat av Charly Cazals, Frédéric Henry och Guillaume Blossier. Det är utgivet 2009 av Alderac Entertainment Group (AEG) och Rackham, kan spelas på 2-6 spelare och tar ungefär en timme att spela beroende på vilkendera speltypen man använder och hur många spelare som är med. Priset ligger kring 50€ vilket är lite i övre kanten ifall man räknar med komponenterna som kommer med, men det är överkomligt.

De flesta av oss har spelat något rummyspel. Att samla på serier är en av de vanligaste mekanikerna i bräd- och kortspel och det finns allt från traditionella kortspel, tematiska kortspel till brädspel. Ticket To Ride är ett bra exempel på hur ett brädspel har använt sig av rummy som en mekanik. Så seriesamlandet är inget nytt och i många fall lite utslitet. Många gånger ryggar jag tillbaka när jag funderar på ett spel och det förklaras som ett rummyspel, men Mystery Rummy: Jack the Ripper, första installationen i en serie på fem spel, var ett spel som lät så tufft att jag bara måste få pröva det, temat har nämligen alltid intresserat mig. Det är ett kortspel för 2 – 4 spelare som är designat av Mike Fitzgerald och utgivet av U.S. Games System, Inc.

Soccero är en finlänsk produkt. Designat av Jarmo Kuitunen och Martti Ojalainen och utgivet av deras företag Soccero Ltd. Finland tillsammans med förlaget Peliko. Spelet är utgivet 2007, normallängden på en match är 2 x 20 minuter (dock är tiden valfri och enligt regelboken så skall officiella matcher spelas som 2 x 45 minuter) och för två spelare.

Jag har en viss förkärlek för kortspel, speciellt stick-kortspel, och har därför skaffat en hel del såna. Sticheln hör till den kategorin av stickkortspel som är lite annorlunda och samtidigt hör till adeln av kategorin. Det är designat av Klaus Palesch, är för 3 – 8 spelare och tar ungefär 45 minuter att spela. Sticheln är ett dubbeleggat svärd; samtidigt som det är väldigt analytiskt då alla kort är i spel och man själv väljer vad man får minuspoäng för, så gör trumfsystemet det till väldigt kaotiskt. Man tror att man har kontroll, men egentligen kan man bara försöka knipa fast i den med ring- och lillfingret.

Wizard är en version av ett urgammalt stick-kortspel som finns i massvis varianter och säkerligen har tusentals olika namn. Man kan spela de flesta varianter med en traditionell kortlek och detta är grunden till en handfull kortspel, så som t.ex. Stefan Dorras Die Sieben Siegel. Spelet är designat av Ken Fisher, är för 3 – 6 spelare och tar lite på en timme att spela. Wizard är klassiskt och gudfadern till en stor hop stick-kortspel. Den stora frågan blir väl ifall trollkarl- och narrkorten ger tillräckligt till spelet för att det skall vara tillräckligt för att inte spela det med en vanlig kortlek. I mitt tycke så är det definitivt det.

Det finns en legend om ett gäng pirater som år 1672 lyckades fly piraternas Alcatraz – fängelset i Cartagena. Av detta tema har designern Leo Colovini gjort ett rätt så abstrakt brädspel som är för 2 – 5 spelare och tar runt 45 minuter att spela.

Många av mina vänner och bekanta säger, efter att ha spelat Villa Paletti första gången, att det känns som Jenga, men är några atmosfärer högre när det kommer till spelbarhet och rolighetsfaktor. De flesta av dem vägrar dessutom spela Jenga efter att ha tagit några rundor till av Villa Paletti – och då är detta människor som fnyst när jag sagt att jag skall lära dem ett spel som är i stil med Jenga, men mycket bättre. Spelet är designat av Bill Payne, är för 2 – 4 spelare och utgivet av tyska Zoch Verlag.

Chez Goth är en självständig fortsättningsdel på Steve Jackson Games ‘Chez Geek’. Detta betyder att det grundar sig på det tidigare spelets regler och system, men har ett nytt tema och kan spelas som ett spel i sig, eller sedan kombineras med de flesta av Chez-spelen. Temat i spelet torde inte vara ett mysterium när det gäller detta spel och det var även därför fästmön Linda hade räddat det från Fantasiapelits hyllor i Åbo. Spelet är designat av Steve Jackson och publicerat av hans förlag Steve Jackson Games. Det är ett kortspel som kan spelas med 2 – 5 spelare och tar ungefär en halvtimme att dra sig genom.

Conquest of the Empire är designat av Lawrence H. Harris, Martin Wallace och Glenn Drover och är publicerat av Eagle Games. Det är för 2 – 6 spelare och tar runt tre timmar att spela. Det är ett något så när legendariskt spel från 1984 designat av Harris. Eagle Games bestämde sig för att publicera en ny version. Legendariske designern Martin Wallace hade redan gjort en grund till det nya spelet, som sedan Glenn Drover slutförde. Så vi har några stora designers bakom spelet och det är dessutom Eagle Games som är publicerare vilket betyder ett vackert spel med fina komponenter och mycket plast, något som jag personligen tycker mycket om. Conquest of the Empire innehåller två spel; grundspelet av Harris från 1984 och den nya versionen av Drover och Wallace. Denna recension behandlar endast Harris original.