Och så tänkte jag fortsätta i datorspelens värld och till och med på FPS:arnas heliga slätter. I förra inlägget skrev jag lite om Rainbow Six Vegas och hur mycket ett bra ”styrsystem” i ett spel kan göra skillnad. Nu tänkte jag skriva lite om två spel i en och samma serie; Brothers in Arms. Jag skulle vilja skriva om alla tre spel i trilogin, men eftersom jag aldrig spelat den tredje delen; Hell’s Highway, så låter jag bli. Första, Road to Hill 30, och andra, Earned in Blood, delen är spelmässigt sätt väldigt identiska.

Tom Clancy’s Rainbow Six-serien är erkännt en av de bästa taktiska FPS-spelserierna som finns. Tredje delen, Raven Shield, blev en stor succé och efterföljdes av Lockdown varefter Ubisoft höll en paus. Sen slog de till stort med femte seriedelen Vegas som dessutom fick en uppföljare, Vegas 2, för nåt år sedan.

Jag får ofta frågan om vad jag arbetar med sådär egentligen och jag blir alltid lika paff för jag har så svårt att förklara det. Mest handlar det ju om det som jag arbetade med under hösten och ett simpelt; ”jag certifierar våran alarmcentral enligt ISO9001:2008- och CEA4036-standarderna” gjorde människor ännu mer konfysa. Ännu värre är det kanske nu efter årskiftet, men nu har man i alla fall det enkla ”jag är kvalitetsansvarig” att ge som ett svar. Så nu alltså till den där utlovade godnattsagan…

Vad som gäller mobiltelefoner så har jag sovit i de flesta sängar. Jag började med en Siemens, gick via Nokia till Sony Ericsson hoppade stundvis tillbaka till Siemens eller BenQ-Siemens som företaget hette innan dödsdomen. Så tog jag en snabb vänstersväng via Samsung innan jag krälade mig tillbaka till blåvita Nokia igen.

Jag skriver inte mycket om min arbetsvardag trots att det säkerligen skulle finnas en hel del som jag kunde skriva långa inlägg om. Detta beror inte bara på att en stor del av det är byråkratiskt och skulle tråka ut vilken boklös eremit till kråka som helst, men även för att jag arbetar för ett privat bevakningsföretag och man måste vara väldigt noga med vad man nämner, då mycket är hemlighetstämplat och resten sånt som kanske inte hör till var mans ”need to know”. Kanske jag någon gång sätter mig ner och berättar en godnattsaga om ISO9001:2008-kvalitetscertifikatets änglar och demoner, men kanske inte riktigt nu. Dock skall jag förtälja några små saker om mitt professionella liv.

Temperaturen stiger inte när man känner på Suomineitos panna – den är konstant hög. Hur dåligt självförtroende har inte finländare, vad som gäller nationalitet, om vi alla förväntas hurra av patriotiskt blodflöde då Tiger Woods barn har på sig en Lilla My-skjorta? Är det hit som vi har kommit?

Jag är en brädspels entusiast, javisst. Jag föredrar för det mesta analogt över digitalt, men jag kan inte undgå från att underhålla mig med lite datorspel med jämna mellanrum – speciellt som jag ganska så långtföddes vid den klassiska C64:an och sedan växte upp med en Amiga 500. Det så kallade digitala spelande har dock tidigare hållit sig relativt långt i bakgrunden, mest på grund av några simpla orsaker…

”Une question d’ail” är en berättelse jag håller på skriva. Kanske blir det en dålig roman, kanske blir det en överlång novell. Jag började bara skriva efter att ha fått en idé. Här är nu tredje och sista delen av första kapitlet, ”Genesis (Igen)”, för er att läsa.

”Une question d’ail” är en berättelse jag håller på skriva. Kanske blir det en dålig roman, kanske blir det en överlång novell. Jag började bara skriva efter att ha fått en idé. Här är nu andra delen av första kapitlet, ”Genesis (Igen)”, för er att läsa.

”Une question d’ail” är en berättelse jag håller på skriva. Kanske blir det en dålig roman, kanske blir det en överlång novell. Jag började bara skriva efter att ha fått en idé. Här är nu första delen av första kapitlet, ”Genesis (Igen)”, för er att läsa.