Skrivet: lördag februari 13, 2010 11:38
Jag brukar låta min bror sköta om tekniksnacket på sin blogg eftersom han är mer insatt och kanske snäppet mer fanatisk än jag på den punkten. Jag följer inte med det nyaste nytt inom teknikvärlden och jag kan inte skriva värst insatta kommentarer om den nyaste grunkan i teknikbögshimlen. Jag är dock teknikintresserad, en makapäridiot (som variation till det populära ‘teknikbög‘-uttrycket) och som finländare så hör väl mobiltelefonen till en av de där grunkorna som ligger i ‘must have‘-kategorin.
Vad som gäller mobiltelefoner så har jag sovit i de flesta sängar. Jag började med en Siemens, gick via Nokia till Sony Ericsson hoppade stundvis tillbaka till Siemens eller BenQ-Siemens som företaget hette innan dödsdomen. Så tog jag en snabb vänstersväng via Samsung innan jag krälade mig tillbaka till blåvita Nokia igen. Min allmänna åsikt är att, då det gäller vanliga mobiltelefoner dvs. inte smartphones, så var Siemens en av de absolut bästa. Nuförtiden kan man inte mera hålla sig fast vid det trädet i allt för hårda vindar då deras mobilproduktion slutade efter att BenQ skulle förbättra tekniken, gav ut en serie av modeller och sedan lade lapp på luckan. Frågan om Siemens skulle ha hängt med i teknikevolutionen kan man ju inte besvara, men under slutet av 90-talet och början av 2000-talet så ansåg jag iaf att de limmade ihop de mest användarvänliga och smartaste ‘vanliga‘ telefonerna på marknaden. Medan Nokia proppade sina telefoner fulla med Snakes och Sony Ericsson (efter att de slogs samman) försökte återuppliva Walkman:en så strävade Siemens till att göra simpla och användarvänliga telefoner som hade sin vikt på sånt som en ordentlig telefonbok, en bra kalender, en förståelig UI etc.
Nåh, BenQ sänkte det skeppet sist och slutligen och jag hamnade ut och segla över stora vågor genom Sony Ericsson och Samsung tills Nokia gjorde nåt som jag anser vara det smartaste de gjort sen den gamla klassiska 2110:an. De tog sina hardcore businesstelefoner och tog bort allt det där hardcore businessfolk behöver samtidigt som de använde sig av dessa telefoners stiliga design. Sen tog de sina vanliga telefoner och rev ut allt onödigt och det som blev kvar var … ja, priset. Sen slog de ihop dessa två och fick E-serien - smartphones för vanliga dödliga. Jag liftade lite med skeppet på jobbet och via bekanta tills jag bestämde mig för att ”join the E-movement” och köpa en E63.
För att gå tillbaka för en stund till punkten om att jag är en hopplös teknikbög/pryldåre/makapäridiot så måste jag medge att i mobiltelefonsavdelningen är jag nåt av en ekologisk atombomb. De allra flesta av mina telefoner har blivit utbytta väldigt hastigt och sällan för att de har varit direkt dåliga eller för att jag slitit ut dem, utan helt enkelt av den orsaken att jag börjat dregla efter nån ny modell. Men det är väl så att jag bara får lägga det till min lista av laster. För att vara ärlig så tror jag att det inte tagit mer än ett halvt år, med nån mobiltelefon, förrän jag har krälat längs med golvet i iver över att vilja ha en ny modell. Orsaken till varför jag egentligen skriver detta inlägg är för att jag första gången har en telefon där jag varit nöjd med min telefon och inte har nån lust att byta ut den, inte ens då jag haft den närmare ett år nu.
Vad är det som gör att E63:an är så fantastisk då? Allt beror ju såklart på vad man vill ha utav sin mobiltelefon. Ifall man vill ha Snake IX, Bubble Shooter eller integrerad Walkman så kanske man söka i annan rikting. Ifall man vill ha touch screen och rörelsedetektorer så kan man defintivt söka nån annanstans – hur jag än trycker på skärmen på min Nokia E63 så är fingeravtryck och frustration det enda jag åstadkommer. Det som jag vill ha utav min mobiltelefon är en smart och mångsidig telefonbok, en lättanvänd men avancerad kalender och en intuitiv UI (user interface). Om den kan spela MP3:or så är det ett plus men det är inte ett måsta på och i dagens läge så är det trevligt med bluetooth mest för handsfree:ns skull.
Så finns detta i E63:an? E-serien använder samma telefonbokssystem (säkerligen samma i de flesta modeller med samma version av Symbian) och det är helt genialiskt. Man kan mata in så gott som oändligt med information under varje namn och sökfunktionen är inte fastslagen till den ordningen som namnen kommer i telefonboken. Kalendern är praktisk och lättanvänd och de mest aktuella inläggen syns på ”första sidan”. Dess MP3-spelare är kanske inte den bästa ifall man vill ha en musiktelefon men den duger riktigt bra för mig och med ett 8GB MiniSD-kort i telefonen så finns det ju inte brist på material iaf. Sen har den, vad som gäller musiktelefoner, nåt som de flesta musiktelefoner inte har – uttag för vanlig 3,5mm plug; dvs helt vanliga hörlurar. Av alla ”extrafunktioner” (allt utöver att ringa och svara på samtal är ju i princip extra) så är ficklampan en av de smartaste, trots att det redan börjar vara en gammal grej. Kameran kanske inte är den bästa med sina 2 megapixlar, men ifall man glömt digikameran hemma och måste föreviga nåt så är den tillräckligt användbar.
Och så såklart den detaljen som jag inte trodde skulle betyda så mycket, men som nu har förstört mitt liv för gott; QWERTY-knappsats. Jag kommer aldrig mer att kunna ha en telefon som inte har QWERTY-knappsats och jag har faktiskt börjat avsky dessa klassiska 12-knappars knappsatser, speciellt då man skall skriva SMS eller e-post. Trots att knapparna är relativt små på E63:an så har jag inte hittat en enda telefon som skulle ha en bekvämare och användarvänligare QWERTY-knappsats än E63:an; inte ens de telefoner där man glider fram knappsatsen så som kommunikatorn eller Sony Ericssons XPERIA (som förresten faktiskt verkar vara horribel på denna punkt).
Jag kunde hålla på i evigheter och skryta om Nokia E63:an men det skulle bli för utdraget (ifall det inte blivit det redan). Tyvärr verkar det ju som om Nokia håller på dra ner E-serien, om inte ta bort den helt, vilket är nåt som jag absolut inte förstår. Kanske marknaden som jag hör till är allt för liten: de som vill ha ”tonårs”-telefoner med spel och musikspelare köper telefonerna som har de egenskaperna och de som vill ha businesstelefoner håller sig till N-serien. Vi som håller oss där mitt emellan är för få. I vilket fall som helst så vill jag tacka Nokia för att ha designat en sådan häran ”10+”-produkt som uppfyller alla mina krav och mer.
Av: Jens Stenström 
« Föregående: Kundservice 101: En betraktelse » Nästa: Byråkrati och allmänt papperskuffande
Jag är absolut 100% av samma åsikt vad gäller Nokias E-serie. Personligen anser jag att den är en av de mest skinande pärlor och genialaste drag som denna finska stövelfirma har producerat sedan gamla Communicatorn.
Jag har själv varit en gedigen Nokianist under de dryga 15 år jag ägt mobiltelefoner men trots det har modellerna bytts ut med ganska tät frekvens (främst beroende på gällande trendvärdet). Men aldrig har jag varit så nöjd som jag är varit med min E51. Det ändå jag lite blev och sakna från min förra Communicator var kverttin (QWERTY-keyboardet), men de fördelar modellen annars har övervinner denna brist. Jag köpte den vid den tid då E71 var på sin höjd och konstaterade till min glädje att den mycket billigare och behändigare E51 innehöll precis samma egenskaper. En annan sak som lite stör är det små knapparna; denna text är ett exempel på det. Efter 20 minuters skrivande trycktes imisstag på Cancel-knappen..
Jag har personligen alltid varit på Nokias sida, ända sen den ”legendariska” 3210, dock kanske mest för den är ”den trygga” alternativen. Förstås har ju resten av familjen Nokian, så laddare finns det ju, så behöver man inte söka hela ***** huset för att vakna på morgonen. Dessutom har man inte idas att ”lära sig” att använda de andra tillverkarnas telefoner.
Dock när man ser på E-serien och jämför med min fina lilla 5310 Express Music, så tävlar de två ju i helt skilda kategorier. E-serien är ju mer som en liten dator enligt mig, den har ju QWERTY!
Oberoende,
Tycker själv, som tidigare nämnt, att Nokia inte alltid varit det mobiltelefonsmärket som varit bäst – det har funnits år då allt som dom ploppat ut på marknaden har varit riktigt ordentligt skräp jämfört med några andra. Under slutet av 90-talet då alla andra (inkl. Nokia) höll på och satsade på spel, underhållningsmedia och WAP (minns nån den härligheten förresten?) så var just Siemens det företaget som förstod sig på att utveckla ordentliga telefonböcker och kalendrar, nåt som ingen annan förstod sig på. Nu under de senaste åren har Nokia blivit det företaget som fixat den punkten och därför känner jag mig bekväm med att bli blåvit igen. Dessutom så fanns det de där några åren då de flesta mobiltelefonstillverkarna (igen inkl. Nokia) ”freak”:ade ut och började göra telefoner som så ut som modern konst – det var en annan orsak för mig att leva med Siemens en lång tid.
E-serien är definitivt en guldgruva som borde ha hållit öppen mycket längre. Hoppas den kommer tillbaka med glans, och inte läggs ner. E51 använder vi mycket på jobbet och det är en helt fantastisk telefon – enda problemet för mig nuförtiden är att den inte har QWERTY-knappsats och, som sagt, så har E63 förstört det för mig; jag kan inte leva utan det.
Det är nog endast E63 och E71 (samma telefon men E71:an har lite mer krääsä i sig) som har QWERTY-knappsats av E-serien (skjut mig om jag har fel), så det är nog inget som helt och hållet är låst hos E-serien. Men minidator kan man nog nästan kalla dem alla.
Jag har ett litet problem med min E63, har kopt den i Singapore da jag ar bosatt dar for tillfallet. Dock kan jag inte skriva a,a,och o med sina respektive prickar over bokstaven da svenska inte finns som sprak. Vet nagon mojligtvis hur jag kan uppdatera telefonen sa att detta blir mojligt?