Fist of Dragonstones

Fist of Dragonstones är ett auktionsspel med fantasy-tema som är designat av Bruno Faidutti och Michael Schacht. Spelet är utgivet av Days of Wonder, kan spelas med 3 – 6 spelare och tar ungefär 45 minuter att spela.

Före jag tar mig an spelet och mina åsikter om det, så är det kanske bra att påpeka att detta är spel som många lyfter till höjderna samt att Michael Schacht och Bruno Faidutti är designernamn som brukar betyda kvalitet i stor grad. Dessutom är även förlaget Days Of Wonder känd för att de satsar på kvalitet, inte kvantitet, men min personliga åsikt är ändå att det fattas något vitalt i detta spel.

I grunden är detta ett auktionsspel med fantasytema, med en liten krydda av rummyspel. Det finns tre olika sorters drakstenar; gula, röda och blåa (spelets komponenter är av hög kvalitet och ser bra ut). Målet i spelet är att samla tre vinstpoäng vilket man kan uppnå på flere sätt. Grundordningen är dock följande; med guld köper man kort som man vinner drakstenar med som man köper vinstpoäng med. Kanske lite annorlunda, men kedjan är aningen lång enligt mig. Det skulle ha räckt med att samla på drakstenarna.

Det finns åtta grundkort som auktioneras varje rond, samt två specialkort (det finns tjugofem specialkort allt som allt). Ronden börjar alltid med ”häxan”-kortet. Med detta kort får man ett svart guld som med vilken man kan förstöra en framtida auktion (kortet slängs bort, men alla som satsat pengar ‘betalar’ ändå, vilket är otroligt irriterande). Sedan auktionerar man ut korten en för en. Auktionerna är gömda – alltså alla lägger en viss mängd guld i sin hand och alla visar hur mycket de satsat samtidigt. Den spelare som betalar mest får kortet och använder dess specialkraft genast. Om det är jämnt bland två eller fler spelare tar dessa och gör samma sak om, men med silver och inte guld.

Det finns några slags valutor alltså. Vanligast är alvguldet som alla spelare får åtta av i början av spelet. Dessa kommer tillbaka till spelarna i slutet av varje rond. Sedan har vi det vanliga guldet som man använder och blir av med. Det finns silver som används ifall det blir jämnt i en auktion och det måste hållas en extra auktion bland vinnarna. Dessa försvinner också efter användning. Dessutom så mistar alla spelare de pengar de satsat i en auktion, även om de inte vinner. Alvguldet kommer visserligen tillbaka i slutet av ronden.

De olika korten som auktioneras har varierande effekter, bl.a. så kan man vinna drakstenar, förmågan att stjäla drakstenar av andra samt att byta drakstenar till poäng. Det kräver en hel del spelrundor innan man blir van med vilka kort som finns, så att man inte kastar ut alla pengar på kort som egentligen inte är värda så mycket. När den första spelaren får sitt tredje poäng är spelet slut och han/hon har vunnit.

Okej, problemen som jag anser att finns i spelet är följande;

1) Det tar allt för lång tid innan man hinner bli van med korten som finns i kortleken, så de första spelen är egentligen helt i onödan och är väldigt frustrerande att spela.

2) Spelet tar allt för lång tid. Man blir ganska snabbt uttråkad på ”gömda auktion”-systemet … det börjar helt enkelt smaka trä. Visserligen vet jag om att det finns spelare som tycker om denna mekanik i sig och jag hör inte till dem; men det blir helt enkelt för mycket av det i detta spel.

3) Det finns alltid tio kort som auktioneras ut varje rond, så det händer väldigt ofta att det finns 4-5 kort som alla satsar på, och resten av de 5-6 som finns kvar bara gås förbi för ingen har några pengar kvar eftersom alla spelare mistar de pengar de bjudit med, även om de inte vinner kortet i auktionen.

4) Det känns otroligt dumt att slänga ut hälften av sina pengar på ett kort som ingen annan har satsat på, för man förlorar ju ändå guldet. Men man måste göra det för att försäkra att man får de kort man vill ha.

5) Länken till att få poäng är allt för lång – drakstenarna skulle ha kunnat fungera som poäng.

Allt som allt är detta ett spel som alltid emellanåt kan tas från hyllan om man är på rätt humör och, helt ärligt, helst har med sig några korgar öl så man glömmer bort att man spelat det efteråt. Jag har vänner som tycker rätt så mycket om spelet, så när dom vill spela så säger jag inte emot men jag brukar inte rekommendera spelet själv.

Jag skulle definivt inte rekommendera spelet åt någon som inte har hemskt mycket erfarenhet av moderna brädspel sen tidigare och dessutom så behövs det en rätt så god engelska. Gillar man inte fantasy som ett tema så säger även detta spel emot. Trots att temat är väldigt påklistrat och det inte alls känns som ett fantasyspel så tror jag att man knuffas ännu längre bort om man inte tycker om temat; det finns ändå överallt på korten etc. Däremot så tror jag inte heller att spelet räddas om man tycker om fantasy, efterssom det är så abstrakt. Om man tycker om gömd auktion-systemet (”blind bidding” på engelska) så kan det dock löna sig att kolla på spelet.